Alla drömmars stad

Av: Kajsa Lundin och Linn Ekstedt

Där Södermalms tidlösa grå kullerstensgator träffas av förmiddagens bleka solljus och där gamla minnen från industrins revolution fortfarande finns kvar, stressar människor runt precis som i alla tider. Henning Nilsson från Fogelströms Mina drömmars stad, kom till Stockholm med framtiden och hoppet om ett nytt liv framför sig. Han såg möjligheterna staden gav honom och för honom öppnade sig dörrarna mot något ljusare. Är Stockholm samma stad som då, ger staden samma känsla av hopp och frihet som förr?

Jag blickar ut över Götgatans lätt sluttande krön, som en bit ner övergår till att bli ganska brant. Runt omkring mig skyndar människor förbi åt olika håll, alla har lika bråttom. Övanför hustaken öppnar himlen upp sig och den klarblå skyn döljs här och där av tunna vita molnslöjor, ljust grå på andra ställen. Solen bländar lätt, men trots denna ljusa och skinande uppenbarelse, är vinden likt isens andedräkt – som vittnar om att vintern trots denna vårmånad inte är borta på långa vägar. Jag tänker på hur gatan beskrivs i Mina drömmars stad och har svårt att tänka mig butikerna och caféerna längs sidorna som smutsiga barer och krogar, har svårt att föreställa mig högar med sopor i rännstenarna. Dock jag ingen svårighet att se hur gatan var centrum för nöje och mötesplats. Lite av den charmen har Götgatan fortfarande kvar.

Foto: LINN EKSTEDT

Jag följer Götgatsbacken ner mot Södermalmstorg och Slussen, som Henning gjorde så många gånger i romanen. På torget skyndar människor mot tunnelbanan eller saluhallarna, några få köper bröd av en ensam försäljare, som i den bittra kylan verkar ångra sitt val av dag att arbeta utomhus. Jag tar mig snabbt över torget och vägen och blickar nu ut över Slussen, Gamla Stan till vänster och borta över vattnet skymtar Gröna Lund. Denna del av Stockholm är min favoritplats och i det kyliga solskenet är intrycket överväldigande. Fastän jag nästan är mitt i den, är trafiken dov och inte alls nära. Vattnet glittrar, nästan sprakar, och ytan krusas lätt av vinden. Det är inte svårt att förstå varför Henning längtade så efter den här staden eller att förstå varför han förälskade sig i den senare.

“Majsöndag med sol, kunde de begära mer av staden i avskedsgåva? Vågornas glitter och flaggan som lyste från det lilla kastellets röda torn. Mängden av ångslupar och roddbåtar, det kryllande folklivet mellan scheizarna och marknadsståndnen på Djurgårdsslätten.” (Mina drömmars stad s.36)

I det här citatet beskrivs miljön på ett väldigt enkelt sätt, men får ändå på något sätt verkligen fram en känsla. Man känner att Henning trivs på den platsen och att han ser på de mest vardagliga saker som vackra. Lite som jag känner när jag står och ser ut över vattnet.

Foto: LINN EKSTEDT

Den kalla luften bär med sig en svag doft av avgaser och matos från restaurangerna nere i saluhallen. Det känns att industrin fortfarande finns kvar på den här platsen, även fast den inte är lika påtaglig som för hundra år sedan; en skorsten på andra sidan vattnet släpper ut sin svarta rök som stiger mot himlen, lyftkranar syns lite här och var med massvis med arbetare i orangea och gula kläder. Likt neon lyser de, lite malplacerade i denna tidlösa vackra del av Stockholm, men på något sätt är de helt rätt. Arbetarna har alltid funnits här, som Henning och hans vän Tummen; arbetare vid stearinfabriken i Barnängen. Arbetarna i neonfärger fortsätter med sitt arbete. De fulländar på sätt och vis dagens stadsbild och idé om hur stadens liv ska se ut.

Henning Nilsson bodde som inneboende tillsammans med några andra fattiga, mest unga, människor. De bodde på en fattig del av söder, där vägglössen sprang i de smutsiga väggarna och där huvudlössen alltid var närvarande.

“Solen hann knappt mer än att kisa över bergskanten mot öster förrän livet myllrade fram ur de små kåkarna intill sjön. Storsäckens fyrkantiga hustru slog upp kammarfönstret och släppte ut den dävna nattluften som ersattes med den tidigt på morgonen  ännu uthärdliga stanken från avträden och sophögar.” (Mina drömmars stad s. 41)

Foto: LINN EKSTEDT

En lätt men träffande beskrivning av hur staden vaknar igen efter natten. Stanken från avträde och sopor beskrivs, men knappt som något alltför störande eller ovanligt. Det är en naturlig del av stadslivet, fanns det människor fanns stanken. Om Storsäckens hustru hade slagit upp kammarfönstret en vårmorgon i vår tid, hade resultatet i princip blivit detsamma. Nattluften hade släppts ut och ny luft hade släppts in. Skillnaden skulle ligga i stankens karaktär. Idag skulle stanken vara rökig, en aning dammig och avgasstanken skulle vara överväldigande. Fastän staden på Hennings tid var full av sopor och skräp på gatorna, var invånarnas bild av möjligheternas Stockholm så positivt uppbyggd så att de bortsåg från det. Det är beundransvärt att en så smutsig stad kan ses som så ren på grund av alla dess möjligheter.

Jag tänker tillbaka på vad min pappa har berättat om varför han en gång flyttade till Stockholm. “Det öppnade nya möjligheter.” sa han. Nya möjligheter. Här fick jag ännu en uppenbarelse om att dagens Stockholm genomsyrades av den forna idéen om staden på Hennings tid. Denna eviga tanke om förbättring och utveckling satt som en stengrund i folkets tankar och det var inget som skulle förändras.

Tillbaka vid Slussen tar en iskall vindpust tag i mitt hår så det virvlar framför ansiktet. Jag för bort det med handen och blickar en sista gång ut över det mörka vattnet som nu är i skugga och de ståtliga husen. Kanske är det här staden där drömmar föds – och kanske är det hur man bemöter dem som avgör om de uppfylls eller ej. Kanske finns det plaster som bara är till för drömmar - och andra platser där drömmar blir verklighet. Jag vill tro att det finns sådana platser i världen. Kanske är Stockholm en av dem. En stad där man fångar möjlgheter. Alla drömmars stad.

Foto: LINN EKSTEDT

TIPS!

Om du känner för att få en bild av hur det var i Stockholm under tiden berättelsen Mina drömmars stad utspelar sig, åk till Södermalms höjder, Götgatsbacken, Slussen och Södermalms torg kommer att ge dig ett oförglömligt intryck av Stockholm - då och nu.