Betyg, svett och tårar

Betyg, svett och tårar

"Den är uppförd som en mycket allvarlig angelägenhet, tronar likt ett kunskapens monument med spetsiga stuckaturer som skjuter ut under plåttaket och över fönstren." Så beskriver huvudpersonen Saga i boken "Alltings början" av Karolina Ramqvist när hon för första gången, en augustimorgon kliver in på Södra latins skolgård.

Där arbetarklass möter frispråkiga reklamarungar och hipsters, i hjärtat av Södermalm ligger en viktig del av Stockholms kulturminne, Södra Latins gymnasium. 1891 stod den färdig. Idag är den full av minnen och traditioner från gångna generationer men också förväntan och ambitioner från nya. Där så många framgångsrika människor innan oss har formats. Ibland är den en boja runt min fot i form av arbete och examinationer som aldrig tycks avta. Men just i detta ögonblick känns den som kronan i toppen av trädet som är staden. Jag vet inte om det är för att jag verkligen älskar min skola eller om jag bara just i denna stund är uppfylld av stolthet över historia och traditioner som passerat genom denna byggnad som jag nu befinner mig i. Utifrån, majestätisk och kraftfull med sina rostbruna tegelstenar tornar den upp sig. Inifrån, sliten och härdad men varm och välkomnande. För eleverna är den en kammare av drömmar och gemenskap men kan även vara ett fängelse av ångest. Men för de flesta stockholmare är den blott en vacker, gammal byggnad från en tid ingen minns idag. Men namnet "Södra Latin" klingar olika i allas öron.

Jag tror att klockan är halv nio och jag sitter på andra våningen, på bänken mellan trapporna utanför aulan. Mitten av skolan. På anslagstavlan bakom mig sitter affischer med feministiska och anti-rasistiska budskap. Inifrån aulan ekar en vemodig jazz-slinga som inte tycks leda någon vart. Generationer innan gör sig påminda i utslitna trappsteg och bänkar. Prestigen ligger tjock i luften och blandas med doften av cigarettrök från elever som röker på skolgården och jag tänker att det är så här det måste ha doftat när Saga gick här. Och precis som för 20 år sedan är det dunkelt inne i skolan och man kan knappt skymta himlen någonstans inifrån skolan. På något sätt känns det som att inget har förändrats. Mina tankegångar avbryts av ringsignal från en Iphone. Bredvid mig på bänken sitter Johan, min vän sen 12 år tillbaka. Han tar upp telefonen och svarar. "Jag försöker plugga" säger han mekaniskt till personen i andra änden. Personen verkar förstå direkt och kort därefter lägger han på luren och lägger ner telefonen i fickan igen. "Det är sjukt mycket nu" säger han och skakar på huvudet. Jag tänker att det är det alltid. (Johan ser inte ut som den stereotypiska eleven på Södra latin. Han har inte kängor och inte svarta kläder. En stereotyp som existerade även då Karolina Ramqvist gick här.) Han har på sig en rutig skjorta och väskan som står lutad mot bänken är tung av skolböcker. Jag frågar vad han tycker om byggnaden och om platsen. Jag frågar honom om han känner till något om Södra latins historia. "Typ vilka som har gått här, menar du?" svarar han och jag rycker på axlarna. "Inte mycket, alltså. Men det har ju gått en del profiler här" säger han med ett brett leende. "Tranströmer, Skarsgårds, Khemiri och typ Ted Gärdestad". När jag frågar om han tror att det påverkar honom idag svarar han "Nej, inte direkt. Det är inget man tänker på varje dag eftersom jag är här hela tiden. Men när man blir påmind om det så är det klart att man tycker att det är speciellt att vandra i stora personers fotspår. Personer som har uträttat saker och satt sin prägel på samhället." Av Johans blick att döma kan jag dock inte dra någon slutsats huruvida han tycker att det är fantastisk motivation eller orättvis press.

Medan Johan skyndar iväg till en lektion och lämnar mig ensam i det stora trapphuset börjar andra elever välla ut ur klassrummen. Människor jag känner, människor jag har sett förut och människor som jag aldrig sett och jag kan inte låta bli att låtsas för några sekunder att jag är Saga under hennes första skoldagar och ser på allt som händer som något nytt, som om jag var ny här.

"Det är frestande att beskriva det som pågår mellan lektionerna i skolan som ett cocktailparty ... lektionerna är transportsträckor, de är konturlösa mellanrum mellan stunderna då alla står i solen på trappan på baksidan och röker och skakar hand kors och tvärs och faller i varandras armar och skriker högt.”

Denna mening har jag i bakhuvudet när även jag reser mig från bänken för att gå på lektion. Jag tänker att det inte är en särskilt smickrande bild av hennes gamla skola som Karolina Ramqvist målar upp i början av sin roman ”Alltings början” men ändå en tämligen pricksäker beskrivning av denna väldigt speciella byggnad, dess personers ideal och ambitioner. I litteraturen finns som bekant en kraft att få saker att verka spektakulära och det är lätt att glorifiera något på papper men det är en kraft som jag inte tycker att Karolina Ramqvist har använt sig av i boken och det gör det hela mer påtagligt och intressant att läsa. När jag sen granskar skolans historia verkar den som en sagoplats dit drömmar går för att bli verkliga. Men när jag går in i klassrummet så känner jag inte helt olikt Saga i boken att när man är elev på skolan är det inte så mycket annat än en skola med allt vad det innebär. Press, ångest och prestige. Kamratskap och kärlek. Vad det är som är så gripande fantastiskt med Södra latin glömdes bort någon gång i början av 2000-talet. Och nu är dess historia lika utnött som böckerna i det gamla biblioteket. Byggnaden är vacker och mäktig och likt människorna har den inte förändrats sen 1991, bara Södermalm runt om den och elevernas respekt för skolans historia och rötter. Men om man letar efter en magisk drömverkstad där genier skapas och trender sätts idag så finns det nog andra platser man skulle kunna besöka, i min ringa mening.

Södra Latin av Michael Kazarnowicz (BY-NC-SA)
	Vill du veta mer om Södra latin? Om så är fallet kan jag starkt rekommendera: Filmen ”Hets” av Alf Sjöberg från 1944 Filmen ”G – Som i gemenskap” av Staffan Hildebrand från 1983 Författaren Peter Pohl som skrivit flera böcker om hans syn på skollivet på Södra latin.