Barnens ö

"Barnens Ö" av P.C Jersild skildrar Stockholm med förorter ur elvaårige Reines perspektiv. Det är en stekhet sommar under sjuttio-talet, Reines mamma har skrivit in honom på sommarkollot Barnens Ö i skärgården (därav titeln), något som Reine motsätter sig i hemlighet. Istället bestämmer han sig för att pröva vingarna i Stockholm. Ensam.

Att jag valde denna Stockholmsskildring beror främst på att det är en bok som jag på olika sätt har hört talas om. Första gången jag kom i kontakt med den var för några år sedan när min pappa försökte pracka på mig den. Såklart läste jag den inte då, jag brukar ha svårt att läsa sånt som jag förväntas läsa som på beställning, sådant som mer eller mindre trycks upp i ansiktet på mig. Självklart är denna uppgift att läsa en Stockholmsroman ett undantag.

Till slut hade stora problem att hitta någon spännande Stockholmsskildring överhuvudtaget. När jag fick reda på att en för mig okänd Gunnar Ardelius skulle föreläsa på vår skola undrade jag om han på något sätt var släkt med Lars Ardelius. Lars Ardelius är ännu en författare vars böcker min släkt ständigt vill pracka på mig. Såklart har jag inte läst något av honom heller, åtminstone inte än.  När jag googlade Lars Ardelius visade det sig han, medan han levde, var en god vän till P.C Jersild.  Denna fantastiska slump, detta omen, fick mig att inse att det verkligen var Barnens Ö jag skulle läsa. Att min övertygelse eventuellt hade varit lite svagare om jag inte hade vetat att den redan fanns hemma i våra bokhyllor är en annan sak.

Tidstypiskt omslag